söndag 10 november 2013

Vad är en pensionär värd?

Den ekonomiska misshandlingen av pensionärerna!

Jag kan inte låta bli att gå tillbaka till högskattetidens Sverige. Då vi som nu är pensionärer byggde upp ett system med höga skatter inte minst för att försäkra oss om en god framtid.

Vi investerade i ett ATP-system som då tycktes bra, visserligen då som nu rådde inte politisk enighet i frågan, men förslaget togs i svensk demokratisk ordning, likaså användes våra skattepengar till att investera i både bolag och institutioner, vård och omsorg.

Vi betalade höga skatter med våra pengar för dessa tillgångar. Sedan får vi en ny regering även den en arbetarregering som får för sig att till vilket pris som helst sälja våra tillgångar med andra ord till största delen våra pensionärers tillgångar. Det kunde väl ha varit OK om det nu varit så att den största delen av de försålda värdena gick tillbaka till dem som en gång möjliggjorde köpen, det vill säga pensionärerna.

Nej i stället används dessa realisationspengar till Rot, Rut och Jobbskatteavdrag, avdrag som gynnar de som redan har både arbete och inkomster. Inkomster som de oftast själva kan påverka, medan pensionärerna blir lurade på sina en gång höga inbetalningar i form av skatter. Pensionärerna sitter sedan fast i något man skulle kunna likna vid en pensionärsfälla, eftersom de flesta pensionärer inte har möjlighet att förändra sina inkomster utan är helt utlämnade åt det statliga godtycket.

Det måste vara tidernas största pengatransferering från en generation till en annan, jag skulle vilja påstå att det är ren stöld. Dessutom när man rear ut våra, det vill säga pensionärernas investeringar, görs det ofta till inkompetenta riskkapitalinvesterare som inte har en aning om skola vård eller omsorg.



Det har ju dessutom visat sig att det här med ekonomi kan de ju inte heller eller är det så att konkurserna är medvetna, med kunskapen om att även ekobrottsmyndigheten är en av regeringen utsänd springpojke med devisen ”Rör inte våra kompisar”, det skulle ju vara förskräckligt.
Jan Dolk