I det tidigare blogginlägget skrev jag att tystnaden var frihetens största fiende.
Det äger inte riktigt sin verklighet.Jag hann inte mer än skriva klart förra inlägget, då jag får kännedom om att den(M)politiske partisekreteraren Johan Hedberg strålar i all sin glans i rampljuset efter vad jag kan förstå ha smutskastat sina politiska kollegor till förnedring, länk. Tyvärr är det här inget nytt inslag inom Värmdömoderaterna vissa av dem beter sig ju på samma sätt internt.
Det nya i Johans inslag är länkningen till Sverige Demokraterna eller är det så att det är nygamla strömningar som fått sitt grepp om vissa Moderater på Värmdö?
Jag har lärt känna Johan som en hederlig person och jag har därför mycket svårt, näst intill hopplöst svårt och tro att Johan Hedberg gjort detta på eget bevåg.
Nåja; jag skrev att tysnaden var frihetens värsta fiende, men i det här fallet hade jag varit mycket tacksam om (M)Johan varit tyst.
Idag tar jag mig friheten att dricka kaffe med Lasse Bryntesson och Stefan Mårtensson, länk, länk, utan att fråga Lars-Erik Alversjö.
Säkert kommer vi då även att sitta i solen och lyssna till takdroppet.
Ta hand om er
Jan Dolk
PS. Det här sa inte Lars-Erik Alversjö, men?:Politiken vore en helvetes bra affär om det inte vore för alla förbaskade människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar