onsdag 21 september 2011

Politikerhot!!?

Värmdös eget riksdagshus

Inte nu igen! Jättearvoden utan arbete!länk
(Varför hotas politiker?) Är det svårt eller svårare att vara politiker än en medborgare av annat slag? Knappast troligt med tanke på den kompetensnivå vi kan finna hos vissa av våra politiker. Tack för att liberalen Roland Ekstrand fanns i Värmdö kommun tillika tackar jag försynen att Olle Markstedt även han, liberal finns. Inom Värmdö kommun har det ju hänt en hel del som naturligtvis hos vissa politiker inte har hänt. Enligt min mening lider Värmdö, vår kommun, av ett symptom som kallas rumpslickeri. Ena dagen kan man tycka en sak, nästa dag en annan, beroende av hur man själv blivit belönad. Den raka ryggens tid verkar vara förbi. Det gäller att sko sig så gott man kan. Inte sällan tar man till lögnen som verktyg för att försöka tillintegöra andra människor och detta på de mest obscena sätt, när man känner sig trampad på tårna. Jag nämnde två liberaler som jag har aktning för tillika kan jag nämna Moderaternas Göran Jansson, Bo Bladholm och Stefan Mårtensson 0ch några till, ett antal människor som jag menar både kan och vill. Politik är att kunna och vilja. Jag vill inte nämna någon ur mitt eget parti. Det skulle kännas förmätet. Inom Centern vil jag nämna Henrik Paulsen som en rakryggad och rättfram människa samt Ina Ununger som entreprenör, men kanske inte så politisk korrekt. Max, Yvonne och Philip inom Miljöpartiet är exempel på både engagerade och kunniga människor. Självklart finns det även duktigt folk inom den Värmdöska oppositionen. Jag känner mig lite jävig när det gäller Lars Bryntesson, därför nämner jag inte honom, men som tur är har vi Andrine, Johnny och Annika med flera som jag tror vill något med sina engagemang. Faktiskt inom Vänsterpartiet har jag även lärt mig uppskatta Bertil Krakenberg. Det här menar jag är positivt. Vad jag däremot menar är att det som inte är acceptabelt, det är när det finns några potentater inom politiken som konsekvent skyller på enstaka tjänstemän för sina egna misslyckanden i ledarskapet. Ingen nämnd ingen glömd.,länk Det är bara så. Det förekommer även att ledande politiker far med lögner, rent personligt mot våra medborgare, självklart blir de ertappade så småningom. Det är tråkigt att inte detta lite snabbare kommer upp till ytan. Sedan har vi rumpnissarna som så gärna glömmer bort vad som har skett och sker, naturligtvis efter eget behag. Nämnas kan Hemmestatorpaffären,länk Pizzabussaffären,länk,länk och så tappade vi, kommunen, lite pengar på möjligheterna till Storskogsaffären m m. Det var ju rentav så att många av oss var överrens om hur tokigt det kunde och kan vara, men på något sätt blir det tydligen så att när man nått sitt mål eller delmål inom politiken, då varken vill man tala om, eller påpeka dessa avarter.

Jag menar faktiskt att man som politiker borde skämmas över det som nu kommit upp till ytan, beträffande arvoden utan att arbeta. Beloppen är ju hissnande för en vanlig människa. Kraven på politikerna att söka jobb skall vara demsamma som på våra vardagliga medborgare. Jag är mot gräddfiler överhuvud taget och speciellt politiska sådana, ty sådana trodde jag bara fanns i kommunistvärlden. Vi som kallar oss politiker och ingen annan heller för den delen, får falla till tystnad för den egna "framgångens" skull, än värre är att vara bilöpare till dumheterna.

Försök nu att ha det så bra ändå Jan Dolk.

PS. Bänke från bänkens kommentar idag när jag pratade med honom på mobilen, ja vi hade två så han fick den ena av oss. Bänke numer vardags filosof, tidigare duktig ledare inom näringslivet sa. "Sluta Janne, Du vet ju hur det är, ingen rår på dumheten, den lever sitt eget liv och tillsammans med elakhet är den rent av livsfarlig."







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar